Jag tror jag lämnade er i Onsdags när det var så förbaskat kallt i lägenheten därför att AC bara kylde på, och det var inte varmare på torsdagsmorgonen när jag vaknade av att jag frös trots att jag hade stängt av den under natten. Då längtade jag hem till lilla mamma som erbjöd mig glögg, lussebullar, varm choklad och en brasa, mamma <3.
Denna torsdag, den 4/12 nådens år 2014, var förhoppningarnas dag för att få de återstående små bristerna åtgärdade, så som värmen, diskmaskinen, belysning, dörrklocka, barstolar från IKEA och att få gardinerna uppsatta.
Det mest vitala i detta läget var faktiskt att få till värmen eller rättare sagt få bort kylan. Det är ju oxå som så att om inte AC går (ventilationen) så blir det så fuktigt, så därför är det heller inte bara att stänga av AC för då stoppar ventilationen, finns ingen värme bara mer eller mindre kyla.
Ni få faktiskt tro vad ni vill men man får aldrig sluta att förvånas, när de väl bestämt sig att komma för att fixa och inte bara konstatera att AC inte fungerade, vilket de hade gjort ett antal gånger tidigare, så var det snabbt åtgärdat, Hurra!!
Men å andra sidan så var det bara AC som vart gjort denna dag. Ja, ja, man får som sagt vara glad åt det lilla som flickan sa när hon satte sig på nappen. Var sak har sin tid.
Inga bra bilder från Power Boat tävlingen så därför får det bli en bild från stranden |
Det var faktiskt ganska roande att se dessa badvakter som sprang efter stranden blåsande i sina visselpipor och försökte se till att ingen doppade sig, speciellt barnen som drev med dem.
Belöningen efter en tung fredag med viktiga beslut |
Väl lördag och fredagen till trots så kändes inte mitt huvud så tungt utan vaknade med en ny energi och en from förhoppning om att idag är den dag det ska ske, få till alla små förtretligheter.
Eftersom det har varit så det varit har jag gjort överenskommelser med de som ska göra något när de ska komma för att åtgärda vad det nu är. Nu har det ju varit både torsdag och fredag när de inte har varit där så lördag är en bra dag, bestämt tid till kl 08.30 för gardinkillarna och 09.00 för de som ska åtgärda det övriga.
Visar inte gardinerna nu, det får bli en senare överraskning |
Det som är mer förvånande är att det kommer fyra st underhålls killar, dock inte i tid, och konstaterar det som konstaterats tidigare att jag har vissa brister i min lägenhet, vilket de har vetat sedan en vecka tillbaks. Aha, säger de, går därifrån och sen har jag inte sett dem, var sak har sin tid, eller hur?
Nu ska jag vara lite ärlig oxå, jag åkte från lägenheten i söndagsmorse 0530 så de kanske har varit där, vad vet jag, men de har ingen nyckel så de kanske står och ringer på, nej just nej dörrklockan fungerade inte heller så då kan de stå och trycka på hur mycket de vill, jag hör ju inte klockan :-0. Vi får väl se om jag träffar på dem när jag kommer hem till lägenheten igen, var sak har sin tid.
Istället för att fara till Korea som det var planerat tidigare så har det blivit klart att jag ska vara på site. Korea kommer att bli i Januari, var sak har sin tid.
Har nu varit här på anläggningen, Barakah, sen i söndagsmorse, börjat träffat folk, nätverkat, deltagit i det jag kommer att hålla på med framöver för att träna och få inblick i verksamheten mm, var sak har sin tid.
Men det är svårt att bara komma och hoppa in i något som jag inte har någon historia i och folk är upptagna med sitt så man får borra lite innan det öppnar sig, men de blygaste killarna får inte kyssa de vackraste tejejorna så det är bara att fråga på och ha mod att vara lite dum för att få reda på hur saker och ting ligger till, bättre dum fem minuter än hela livet, var sak har sin tid.
Och för att återkoppla till det jag började med så är det 15-16000 personer från 38 olika länder som jobbar här på anläggningen, det kommer att ta ett tag innan jag har lärt känna dem alla, men som sagt, var sak har sin tid.
Solnedgång över "prärien" vid hemfärd från anläggningen till förläggningen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar