Och varför då då, jo idag var det första gången som vi, Björn och jag, kom ut till anläggningen Barakah NPP. Som nämnts tidigare så var det revelj kl 0500 för att ställa sig iordning inför bussresan som startade kl 0600 och varade i ca 3,5 h.
Mil efter mil efter mil efter mil |
Visste ni att det finns ungefär 44 miljoner palmer och alla är konstbevattnade, hugger man en så får man plantera två |
För mig var detta ett lyckat möte därför att det har börjat komma krypande en viss rastlöshet och frustration att inte ha haft något riktigt att sätta tänderna i utan det har varit ett ostrukturerat sökande dels efter vettiga saker att läsa och försöka att sätta sig in i och dels är ens arbetsuppgifter angivna men det har inte funnits eller haft möjlighet att jobba med dessa.
Men så idag så upplevde jag att pluggen gick. Hann inte mer än komma in i lokalen förrän jag möttes av glada, positiva, arbetsöverbelastade människor som uppskattar hjälp, och som verkligen tog till sig mig av hela sina hjärtan. Jag kände att här hör jag hemma i verkligheten, i skuggan av anläggningen, i icke kostymklädda korridorer. Å då frågar sig naturligtvis den förvetne om varför jag har gått å köpt en ny kostym? Enkelt svar: Det vet inte jag heller. Kanske får man nytta av den nån gång. :-)) Så enkelt va det!!
Här är den omtalade kostymen |
Lite om det kommande livet på site. Jobbar fyra 10 timmars dagar, buss till och från Abu Dhabi vilket då innebär tre nätter i lägenheten på site och fyra nätter i lägenheten i Abu Dhabi, den kommer jag att kalla WTC i fortsättningen, där det står för World Trade Center. Arbetsuppgifterna kommer att rikta sig mot anläggningsinspektioner med myndigheten FANR i den största omfattningen, det gäller då att förbereda och sen ta hand om resultatet. En del kanske nu tycker att , det är väl inget, men då ska ni veta att för det första är det fyra block sen är det återkommande inspektioner varje månad, sen kan det bli oannonserade inspektioner mm, så nog är det jobb alltid.
Efter den lyckade dagen så vänder vi på steken och åker hem.
Så här såg det ut även på hemvägen fast lite mörkare |
Kul att läsa om ditt äventyr! Träffade din fru, som berättade om din fina blogg. Kram Maria, Rasmus matte
SvaraRaderaäntligen sand o kärnkraft! men var är utlovade kameler?
SvaraRaderavar försiktig att hemliga inspektioner inte rekryterar dig till ngn mission impossible ;-)
hälsn \ m